Lite mer koskit på Rosenbad tack.

Fransoserna går man ur huse, strejkar, bränner bilar, kastar sten och sprutar koskit på makten. Amerikanen demonstrerar, hånar och kritiserar politiker i talk shows, i musik, böcker och stand ups. Engelsmännen gapar, skriker och häcklar så mycket dom orkar. Svensken knyter näven i fickan och smågnäller lite i smyg. Men bara i hemmets trygga sfär, naturligtvis, noga med att ingen förutom de närmast sörjande får nys om missnöjet. En och annan dristas till att klicka på "gilla" på facebook för att visa att man inte röstar på SD eller att man inte aktivt stödjer barnsexhandel. Fint, verkligen. Men vad fan hjälper ett klick på fejan? Inte förbättrar det vattenkvaliteten, stoppar diskriminering på arbetsmarknaden, sätter stopp för utförsäljningen av våra naturresurser och ger oss bättre vård, skola och omsorg. Man ska vända andra sidan till och inte döma. Vi kan alla göra misstag och även ministrar är människor. Vem fifflar inte lite grann med deklarationen och lite svart städhjälp är väl inget att snacka om? Att kommunpolitiker med sina respektive måste åka på konsert och dricka sprit i representationssyfte är väl inte så märkligt. Nej svensken är tolerant, överseende och naivt dumsnäll. Trots vårt kulturarv och bakgrund som skoningslösa hedingar är vi lättstyrda som Knutbysekten. Man skulle kunna tro att vi är katoliker allihop. Allt kan förlåtas. Gråt ut med Malou och allt är glömt. Inte var väl Ny Demokrati så rasistiska när allt kommer omkring? Det var väl tidsandan, Bert begrep inte bättre. För innerst inne vill alla väl. Vem behöver facket i en värld där chefena, politikerna, direktörerna, kapitalisterna, journalisterna och polisväsendet agerar osjälviskt, kompetent och med sunt förnuft? Nej vi behöver inte ens gå och rösta. För alla är snälla innerst inne.