torsdag 9 december 2010

Hårt obetalt arbete för karaktär och hälsa.

Nästan en vecka efter något för mig så ovanligt som hårt fysiskt arbete har jag fortfarande ont. 23 hästar är väl ingenting tänkte jag och blickade i minnet tillbaka på min tid som stallflicka åt 50 galna galoppörer. 12 år, ett antal kilon, många laster och bekvämlighetssyndrom senare var det visst inte lika lätt att mocka skit. Trots att arbetsverktygen på ridskolan inte är trasiga järngrepar och skottkärror med lösa hjul och hål i botten som på den gamla goda tiden så började det redan efter ett par boxar att värka i rygg och axlar. Sällskapet var förträffligt och jag behövde inte lyssna på svensktoppen som på den gamla goda tiden. Ingen skrek eller kastade saker efter vare sig hästar eller personal och man behövde inte vada i dynga som på den gamla goda tiden. Det var inte en halv kilometer till dyngstacken och det läckte inte från taken som på den gamla goda tiden. Men det var som sagt ändå jobbigt. Och kul. Framförallt kul. För det finns få saker som är så uppiggande som frisk luft, slit och skit under naglarna. Har man dessutom ett gäng tacksamma hästar som arbetsgivare och en översocial katt som sällskap blir det bara ännu bättre. Det är inte var dag man får stående ovationer när man kliver innanför dörren på jobbet. Det får man i stallet. Man hälsas välkommen med trivsamma frustanden, ett och annat gnägg och ett stort antal irriterade gristjut, gnabbanden och sparkar. Det är mycket trevligare än vad man kan tro. Lite otrevligt är det dock när somliga försöker klättra över boxväggen alternativt sparka sig igenom för att äta upp grannhästen. Och jag som trodde att de var vegitarianer. En annan mindre trevlig sak är att det, olämpligt och typiskt nog, är de största och starkaste hästarna som har dessa osympatiska drag. Det hade varit som lättare om det var Dr Albin på dryga metern som bråkade. Men småponnysarna är istället vända 180 grader i spiltorna hoppfullt och tålmodigt väntande på sin tur med sina lurviga öron framåt. Får de betalt för att vara bedårande? Antagligen.

Inga kommentarer: