Många kockar är inte alltid dåligt.

Nu har det vänt! Det har vänt mot ljusare tider och längre dagar. Nu blir det ljusare, roligare, bättre. Eller inte. Ljusare blir det i alla fall. Fast vem vet. Det kanske blir kattskit av alltihop. Det tenderar ju att bli det. Bäst att inte ha för höga förhoppningar, då blir man bara besviken. Dessutom är det något fel på solen, det upplyste min bror mig om. Det känns inte som någon nyhet i och för sig. Klart det är fel på solen! Bland annat lyser den sällan på mig och när den gör det är det inte med den rätta värmen och kärleken. Eller så drar den på så att man får brännskador, solsting och cancer. Det har ingenting med mitt val av boplats att göra, nej det här är en personlig vendetta mellan mig och solen. En långdragen historia som jag inte orkar ta upp just nu. Julen ska ju vara en helg av glädje och generositet. Så därför ska jag istället berätta om alla underbara presenter jag har gett och fått. Jo jag gav bort en pocketbok för 72 kr och fick ett vinäger- och olivoljehällningsset i gengäld. Det kanske låter som att jag tjänade på det hela och det är mycket möjligt att jag gjorde det. Jag följde i alla fall budgetreglerna så ingen kan klaga. Regeln var en julklapp för mellan 50 och 100 spänn samt 2 trisslotter. Klapparna lottades ut och lotterna blandades ihop och skrapades tillsammans. Resultatet blev över förväntan, alla fick faktiskt något de på riktigt uppskattade och mest uppskattade var kanske de obligatoriska rimmen. Som "Jag har ingen judenäsa. Så här får du nånting att läsa" och "Krydda din vardag med smake. Här har du en välsvarvad stake" och "...Men om ditt liv nu är misär, vilket det mest troligt är, kan du leva genom andra och läsa om vägen de har vandra..." Även trisslotterna gav utdelning. 8 nya lotter räckte det till. Så idag blir det skrapning igen och det är alltså då jag kommer att bli miljonär. Jag förväntar mig ett gäng nya vänförfrågningar på fejan. Några som ser sin chans att få sig lite vardagslyx genom att känna en multimiljonär. Kanske hoppas man få vara med på någon av mina framtida kändisfester eller få sig ett champagnebad. Det kan hända. Förutom fantastiska julrim och julklappar så har julmaten varit över förväntan. Att bjuda hit 3 kvinnor (inte mig inräknad) visade sig vara ett utmärkt drag. Deras bidrag till julbordet är inte att förringa. Mina bröders bidrag brukar just vara ganska ringa. Det är inte så att de är snåla men de bidrar inte aktivt med matlagning och bakning, däremot inhandlar de snällt vad min mor ber dem samt bidrar generöst med högljudda diskussioner, mestadels av politisk karaktär. Kort och gott: det har varit en smakrik och stundom något hetsk jul. Sedan igår eftermiddag är det jag, mamma och katterna. Lugnt, skönt och trivsamt. I alla fall för mig. Mamma är ute och skottar snö. Snart bryts lugnet och prästgården invaderas igen.

Rädda Midvinterblotet Jimmy!

Årets midvinterblot blev inte som den brukar. Den inleddes med ett dåligt julbord till lunch med genomstekt kött från diverse djur. Ingen blodsmak och mordisk stämning alls. Ingen stämning i huvudtaget faktiskt. Lite senare under årets mörkaste dag åts det sockerkaka och dracks Blossas saftglögg i köket på Hamngatan. Förutom färgen på drycken var det absolut ingenting som påminde om Midvinterblotet på den gamla goda tiden med Oden och gänget på Torslundabacken. Ack det märks vid tillfällen som denna hur ny denna by i den norrländska urskogen är. Här saknas den rätta känslan för kultur och tradition. Här saknas rötterna till det ursvenska arvet. Här talas det en märklig avart av norskan och folk äter renstut och gillar friluftsliv. Inte ett vikingaskepp så långt ögat kan nå och inte så mycket som en gravhög bjuds det på. Jag har inte sett en runsten sedan jag flyttade upp till denna kulturfattiga och torftigsa plats. Jag saknar historiens vingslag i ansikten när man åker fyrjhuling ned för Uppsalahögarna, jag saknar eken i torslunda som vittnar om mången hängd träl i midvinterblotets anda. Jag saknar sammanhållningen och det rytmiska trummandet under den bistra midvinternatten medan man plikttroget hugger huvudet av folk från grannbyn och hänger frunntimmer i eken. Jag saknar det sötsura mjödet och det härskna fläsket, det larvätna barkbrödet och de dragiga husen. Jag saknar våldtäkterna, röveriet, människohandeln och de stinkande kropparna. Den fina svenska kulturen är vad jag saknar. Gör något Jimmy Åkerlund - gör något!

Senaste avslöjandet från Wikileaks: Tomten är Bin Laden.

December är en bra månad. I alla fall för norrmännen som slipper betala skatt. Och för alla handlarna som vi lägger våra surt förvärvade och högt skattade och beskattade löningar på. Det torde även vara en bra månad för alla självmordsbombare med tanke på så många spontana folkhopar och presumtiva offer det finns överallt. Nej men usch det där var inte alls kul tänker du kanske nu. Hon är väl inte så förtappad att hon har börjat skoja om terrorattentat?! Neee naturligtvis inte. Det var bara ett konstaterande. Precis som att det är kallt, mörkt och allmän misär - jag säger inte att jag försvarar systemet med 6 månaders vinter, en månads vår, en onsdag sommar och resten höst - jag bara konstateras att det är så. Precis som att det måste vara sjukt trist att misslyckas med ett självmordsattentat. Tänk att vara så engagerad i något att du är villig att offra ditt liv för det och så ramlar du på målsnöret mitt framför 70 hånleende oskulder. Det måste som va svårt att peppa sig att sadla om - byta bana och skola om sig till hudterapeut. Attans kanske man tänker då. Attans jävla skit orvar.

December måste också vara en dröm för alla mediakåta 80-talisttomtar som får springa runt och spela allan dagarna i ända. Att tomtar ens kan vara tillåtna förresten, i dessa tider av terror- och pedofilskräck tycker jag är anmärkningsvärt. Fatta själv: du har legat och tryckt i en grotta i Pakistan sedan 2001 å plötsligt behöver du inte ens raka av dig skägget för att undkomma misstankar. Jag har väntat på att USA ska förbjuda tomten i flera år men icke. Det är väl de där flata demokraterna som sätter käppar i julen kan jag tänka. Just frågan om tomtens vara eller inte vara måste vara väldigt problematiskt för Sverige Demokraterna att ta ställning till. Å ena sidan är jultomten en fin genomsvensk tradition precis som kåldolmen, kebabpizzan och runstenen som alltså bör och måste bevaras om vi inte helt ska tappa all moral och social sammanhållning. Å andra sidan vet vi inte vem som gömmer sig bakom tomteskägget - tänk om det är en vänsterpartist?! Ett dilemma svårt som något. Själv är jag så gott som övertygad om att det är Bin Laden som gömmer sig bakom tomtemasken. Det avslöjas i den senaste läckan från Wikileaks.

Det oväntade folket.

Det är upplyftande när folk gör oväntade saker eller väntade saker fast på oväntade sätt. Min kompis Carso gör oväntade saker mest hela tiden. Hela hon är faktiskt rätt oväntad. Det var oväntat när hon sa "Det kan du va" åt vår förra ridfröken (det var, så vitt jag vet, inte därför hon slutade, ridfröken alltså). Det var också oväntat att det var möjligt att faktiskt lyckas missa att julafton var på fredag för att ca en timme efter att hon fått den upplysningen frågade "vadå är det julafton på tisdag". Sånt är kul, oväntat och charmigt. Jag har en förmåga att dra mig till oväntade människor. Det är ju så fantastiskt mycket roligare att umgås med folk som gillar folkölsfestivaler i min säng och som snattar kundkorgar från Ica för att dra ölen i än de som är så jävla väntade liksom. Väntade folk är de som aldrig skäller ut pratsjuka män på krogen, som duschar varje dag, som inte skulle kunna tänka sig att såga sig en präktig julgran med en förskärare i Torvalla centrum mitt på ljusan dan, som inte utmanar grannarna i balkongtävlingar fast man är den enda på gatan med balkong, som smörjer in hela benen med brun utan sol istället för bara framsidan, som inte jagar elaka kärringar runt halva stan, som för det mesta tänker rationella tankar och som påstår sig älska alla minoritetsfolk. Det är de sjukt jävla väntade och allt igenom pk men också sjukt jävla tråkiga människorna. Nej då föredrar jag de politiskt inkorrekta och fullständigt oväntade människorna - mina människor. Jag ser fram emot nästa oväntning. Tack för att ni finns underbara oväntade människor!

Det var inte punkarens fel.

Jag vill att ni ska veta att jag skriver den här skiten från en nagelstor mobiltelefon. Den går faktiskt att ringa med också och det är ju bra. I alla fall så har inte jag haft internetuppkoppling sedan en månad tillbaka eller så. Det klappade ihop i samband med att min favoritpunkare var på besök. Var det nu punkarens fel? Nej förstås inte. Bara för att man har trasiga byxor så betyder det inte att man är en vandal. Hur som helst så har jag alltså inget internet och jag skulle behöva testa uppkopplingen mot en annan dator. Men hur jobbigt är det inte att gå hem till en annan människas hem, låna den människans dator, släpa hem den människans dator i fryskalla grader, vadandes i en halvmeter snö, koppla in den människans dator för att eventuellt upptäcka att det faktiskt är min dator det är fel på? Jag föreställer mig att det måste vara bland det värsta. Kanske som att bestiga Frösöberget i Susannas leopardpumps. Ni hör ju själva. Nu har ju utvecklingen som tur är gått framåt så jag kan kontakta världen utan min dator. Så i väntan på att jag på riktigt verkligen behöver mitt internet så tror jag att jag nöjer mig med den nagelstora modellen.

En återställare för mycket.

Julklappshysterin började strax efter att den sista nubben på kräftskivan började sina ur blodomloppet. Vuxna människor lägger ned tid, pengar och mängder med ångest på att bräcka föregående års julbudget på julklappar åt andra vuxna människor som lider av samma syndrom. Jag är glad att denna destruktiva och misslyckade art för en gångs skull försöker göra nåt bra. Vi försöker ställa till rätta den finanskris som vi givit världen genom att skapa en ny. Det är en fin tanke men om du vill göra en insats så odla potatis på balkongen istället, det känns som en bättre idé. Kanske tänker man sig att marknaden behöver sig en rejäl återställare för att komma i form igen. Det kan funka. Sista dagen på festivalen, när man vaknar i ett skållhett tält i sina egna kroppsvätskor och kravlar sig ut i sörjan av urin, öl, lera och suspekta sekret, desperat sökande efter friskt vatten för att dämpa det outhärdliga huvuddunket och ökenkänslan i munnen och allt du hittar är en avslagen öl med fimp i då är en rejäl Mintu kanske det enda som kan rädda dig. Men alla ni som har provat vet att det blir jobbigt i längden att vara full jämt. Det blir som trist tillslut och väldigt dyrt. Så jag tror att det är bättre att sätta sig i en snödriva och titta på stjärnorna och hoppas att det går över. Krisen, krigen, Sverige Demokraterna, misären, parasiterna och fanatismen.

Självmål i livets Idoluttagning

Frågesport och gissningslekar kan vara kul. Men det kan också vara väldigt trist och irriterande, speciellt när frågorna missstämmer med de svar man har. Eller att frågeställarna inte förstår facit. Likväl som du inte ska ställa en fråga om du inte vill veta svaret ska du inte rätta andras svar om du har fel i facit eller inte förstår facit eller helt enkelt inte ens begriper frågan. Det hände på förra pubquizet då frågeställaren ville ha namnet på tre parasiter. Frågeställaren hade en lista på fem parasitsorter. Skrev du 10 parasitarter med deras latinska namn och hela kitet men de inte hittades på frågeställarens wikipediade lista så var det kört. Som tur var är jag inte parasitforskare för annars hade jag säkert blivit lite sur. När tävlingen äntligen var slut så hamnade jag i en tävling i onödigt vetande (sport) helt mot min vilja. Jag förstår att det kan vara kul att tävla om man får bestämma reglerna själv. Det tyckte iaf den överförfriskade sporttönten i baren. Jag som helt ofrivillig och oskyldig tyckte inte alls att det var roligt. Det här kanske låter extremt men är mkt vanligare än vad man kan tro. Överallt finns det folk som tävlar med eller mot dig i störta diskretion. Är du inte observant kan du när som helst falla offer för en grym besserwissertävling du omöjligt kan vinna. Snubben i baren som hade memorerat varenda tröjnumer på alla fotbollsspelare mellan Korpenlirare i Sveg till proffsspelare i Sydafrika sa helt seriöst att han skulle vinna mot mig i samtliga grenar i hela världen. När jag ställde mig skeptisk till det och menade att jag mest sannolikt faktiskt nog ändå var bättre på både hästar, att måla naglar och att tänka i störta allmänhet så bestämde han helt sonika att de grenarna var så fullständigt meningslösa att de inte fick vara med. Varför i helvete ska man kunna hantera hästar om man vet oddsen på favoriten vid nästa V75? Jag var fast i en tävling jag aldrig kunde vinna eftersom förutsättningarna och reglerna hela tiden ändrades och alltid till min nackdel. Den här gången visste jag iaf att jag var en tävlande, värre är det om du inte ens vet att du är anmäld till start. Som för Vickans grannar som är helt ovetande om att de är med i en tävling om snyggas balkongpynt. Från grymma barhängsquiz till livets Idoluttagning. Om jag bara hade vetat i vilken gren jag tävlar i hade jag kanske kunnat ha en sportsmössa. Och om reglerna inte ändrades i lönndom hela tiden hade jag kunnat lära mig dem. Men så fort jag börjar lära mig att man bör undvika självmål så har det plötsligt bytts både regelbok och tävlingsgren. Jag är dessutom en sån där person som både har otur i kärlek och i spel. När jag för första gången i mitt liv hade alla rätt i en kunskapstävling så hade de fel i facit och vägrade ändra. Det är just min tur det.

Pohlman tog finvädret och drog.

Om det är någon som tror att det är kul och lätt att frukta för sitt liv så fort man ska ha närkantakt med kranvatten eller när man tvingas ut på hala gator i sibiriska vindar så är det ett missförstånd. Det är varken kul eller lätt. Jag skulle rent av vilja påstå att det är trist och svårt. Som om plågorna inte vore nog så har ett metrologiskt underverk skett: dimma och tropisk luftfuktighet i kombination med 20 minusgrader. Tack SMHI! Det här hade aldrig John Pohlman tillåtit. När jag tänker efter så har det bara gått utför med vädret sen Pohlman slängde in handduken. Orkaner, tromber, överstämningar, köldrekord, extrem värme, global uppvärmning, ändrade strömmar och vindar, väderomslag av sällan skådat slag och för lite sol på just mig. Pohlman tog det inte alltid goda men i alla fall förutsägbara vädret med sig och gick hem. Det är lite som att gömma kakburken i fikarummet innan man tackar för sig och säger hej. Eller som att tejpa fast hjulen på chefens kontorsstol när man går i pension. Pohlman saboterade vädret sa tack och adjö och gick hem. Nu vägrar han att berätta hur man återställer det gamla hederliga och pålitliga svenska skitvädret. Frågan är bara vad han hade för motiv. Är det religiös fanatism som har lett honom till denna bestialiska handling? Är han så säker på att det är den rätta vägen till Tors hammare att han är beredd att själv flyta iväg på ett isflak på Storsjön eller grillas i en öken i Åmål? Kanske. Eller är det en hämd mot svt? Kanske kände sig Pohlman missförstådd och hånad under alla år som väderman. Kanske blev han inspirerad av alla skolskjutningar. Kanske finns en film på nätet där han förklarar och legitimerar sitt illdåd. Kanske och mest troligt var det en handling utförd av en mycket sjuk och desperat man. En man som ropade efter kärlek men allt han fick var ett duggregn. Kom tillbaka Pohlman, kom tillbaka! Snälla rara söta Pohlman - säg kan du inte stanna? Vi behöver dig, vill pöka dig, sig inte nej. Du är så jävla "späschel", du är den bästa väderman vi mött. Osv osv (Ronny och Ragges kärlekssång till Anna om det, mot all förmodan, är någon som inte känner igen denna poetiska text). Ronny och Ragge förresten - vafan tog dom vägen? Peter Settman spätter runt som ett annan kapitalistsvin. Han är en skam för Ronny och Ragge. En skam! Ut med Settman och in med Pohlman, Ronny och Ragge så ska ni se att den där konflikten i Palestina löser sig den med.

Anti Stallintrig Missile System

I dessa mörka tider av terror och parasiter vill jag lyfta ett varnande finger för att hamna i skottlinjen på den näst efter Bagdad mest konflikttäta platsen på jorden: stallet. Om du nu ändå vill lämna neutraliteten och bege dig in i konflikten, av rättvisepatos eller helt för egen vinnings skull, så bör du vara medveten om att stallet är en mycket farlig plats och en rekryteringsplats för nästa generations bitterfittor. Hästfolk är nämligen ett intrigmakande folk och det sägs att de är nästan lika stridslystna och skitsnackande som kaninhoppningsfolket. Hjälm, skottsäkerväst, stålhätta och diplomatförbindelser är ett krav om du ska ha en chans att överleva. Krigsföringen i stallet är modern och utomordentligt sofistikerad och samtidigt brutal och blodig. Då fälttågen inte längre är på modet är det småskaliga attacker, hot, terror och ekonomisk krigsföring som gäller. En god lokalkännedom och vapen anpassade för att användas mitt bland civila är något som du bör satsa på om du ska ge dig in i konflikten. En pansarvagn gör sig dåligt i trånga gränder i Bagdad såväl som på ridhusets läktare och i sadelkammaren. Mycket väl utvecklade Anti Missiles Defense Systems är en absolut nödvändighet. Kom ihåg att det framförallt är i avskräckningssynpunkt som du rustar. Slaget om stallet kommer dock aldrig att vinnas så länge som balance of terror råder. Men om upprustningen har escalerat till ekonomisk ohälsosamma nivåer, vilket det väldigt lätt tenderar att göra, är det av ytterta vikt att du parallellt med byggandet av Anti Ballistic Defence Systems även har byggt upp en avancerad underrättelsetjänst. Information är a och o och pålitliga källor kommer att vara din största tillgång. Därför bör du jobba hårt på att skapa goda diplomatiska förbindelser och skaffa dig ett nätverk av läckor. Bestraffa förräderi och myteri hårt och offra gärna en stallkatt då och då som avskräckande exempel.Skaffa dig allierade i styrelsen och bland privathästägarna. Håll dig nära makten, slicka uppåt och sparka nedåt. Barnsoldater är många gånger att föredra. De är alerta, okritiska och billiga i drift. Locka knatteryttarna med My little ponies och de lite äldre stalltjejerna imponerar du på med fejkade hästkunskaper och storartade ridprestationer. Var alltid på din vakt, när du minst anar det kan din allierade hugga dig i ryggen med dynggrepen. Förevändningar och svepskäl för invasion och uteslutning ur bilatera samarbeten är mycket viktigt. Se därför alltid till att ha ständig uppsikt över dina vänner såväl som dina fiender och notera när de klantar sig. Gör dom det inte så gillrar du en fälla. Invagga dem i falsk trygghet så att de dristar sig till att slarva med sopningen eller skvallrar för mycket. Ingen miss är för liten för att inte användas emot dem när de politiska vindarna vänder. Se och lär av USA när det gäller att finna skäl för att starta krig eller störta ledare. Samma taktik används flitigt i stallet för att att attackera de som för tillfälligt hotar den rådande makten. Sist men inte minst - lita inte på någon.

Om jag bara inte hade försovit mig.

Jag hade min chans att förändra mitt liv men jag försov mig. Jag hade förmodligen mitt livs enda chans att bli testchaufför i Tyskland. Och jag försov mig. Jag hade kunnat sitta i en bil med några hyfsat snygga män på väg mot Tyskland. Det hade kunnat vara oerhört tråkigt och trist. Eller alldeles alldeles underbart. Man ska utnyttja sina starka sidor och inte vara så jävla blygsam om man ska komma någonstans här i världen har jag hört. Så jag körde lite självcoaching och presenterade mig som Deutschling för några tysktalande män. Det visade sig att de testkörde bilar i Lappland och mellanlandade i Östersund. Jag har ju körkort och jag är ganska bra på att köra bil om du frågar mig och jag körde dessutom upp i värsta tänkbara vinterväglag. Kort sagt så skulle man kunna säga att jag i princip är en yrkeschaufför. Vem skarvar inte en smula på CV:et? Hur som helst så blev de tillslut övertygade om att det vore skönt med en extra chaufför i lyxförpackning på vägen tillbaka till hemlandet. Kanske var det min eleganta pälskrage och mitt förtjusande sätt mer än mina utlovade bilkörarfärdigheter som fick männen att överväga att ta med mig hem till deras älskade Tyskland. Jag vet inte men från och med nu kan jag alltid hävda att jag hade kunnat blivit testchaufför. Jag hade även kunnat bli supermodell om jag vägde 20 kilo mindre och var 20 cm längre.

Hårt obetalt arbete för karaktär och hälsa.

Nästan en vecka efter något för mig så ovanligt som hårt fysiskt arbete har jag fortfarande ont. 23 hästar är väl ingenting tänkte jag och blickade i minnet tillbaka på min tid som stallflicka åt 50 galna galoppörer. 12 år, ett antal kilon, många laster och bekvämlighetssyndrom senare var det visst inte lika lätt att mocka skit. Trots att arbetsverktygen på ridskolan inte är trasiga järngrepar och skottkärror med lösa hjul och hål i botten som på den gamla goda tiden så började det redan efter ett par boxar att värka i rygg och axlar. Sällskapet var förträffligt och jag behövde inte lyssna på svensktoppen som på den gamla goda tiden. Ingen skrek eller kastade saker efter vare sig hästar eller personal och man behövde inte vada i dynga som på den gamla goda tiden. Det var inte en halv kilometer till dyngstacken och det läckte inte från taken som på den gamla goda tiden. Men det var som sagt ändå jobbigt. Och kul. Framförallt kul. För det finns få saker som är så uppiggande som frisk luft, slit och skit under naglarna. Har man dessutom ett gäng tacksamma hästar som arbetsgivare och en översocial katt som sällskap blir det bara ännu bättre. Det är inte var dag man får stående ovationer när man kliver innanför dörren på jobbet. Det får man i stallet. Man hälsas välkommen med trivsamma frustanden, ett och annat gnägg och ett stort antal irriterade gristjut, gnabbanden och sparkar. Det är mycket trevligare än vad man kan tro. Lite otrevligt är det dock när somliga försöker klättra över boxväggen alternativt sparka sig igenom för att äta upp grannhästen. Och jag som trodde att de var vegitarianer. En annan mindre trevlig sak är att det, olämpligt och typiskt nog, är de största och starkaste hästarna som har dessa osympatiska drag. Det hade varit som lättare om det var Dr Albin på dryga metern som bråkade. Men småponnysarna är istället vända 180 grader i spiltorna hoppfullt och tålmodigt väntande på sin tur med sina lurviga öron framåt. Får de betalt för att vara bedårande? Antagligen.

Vem var det som sket?

Framförallt så är det ert fel sa Patrik med ett förebrående tonfall. Mycket må vara mitt fel men avbefolkningen i Norrlands inland kan jag inte ta på mig. Men Patrik var bestämd på den punkten – det är vi kvinnor som avbefolkar samhällena i Norrland. En och annan karl stannar envist och lojalt kvar i byn medan fruntimren flyr till storstäder som Sollefteå och Dorotea. Maria menade att det kanske är karlarnas fel som inte ser till att det finns något som är värt att stanna för. Jaha du tänker så du sa Patrik och lag sig till med en tankerynka i pannan. Ja hon tänkte så.

Något annat som faktiskt inte heller är mitt fel är parasitjävlarna. Det var inte jag som sket i dagvattnet. Det var någon i Odensala – i precis samma område som jag levde och sket i tidigare. Men det var då och nu är nu. Jag är helt övertygad om att det är bostadsrättsföreningens ordförande herr Goebbels och hans hantlangare som har bajsat sönder hela Östersund. Jag undra hur det känns att vara den som har förgiftat en hel stad? Undrar hur det känns att få sin avföring utkablad till massorna? Jag känner på mig att de känner sig kränkta. Kränkte, nakna och exposed.

Lite mer koskit på Rosenbad tack.

Fransoserna går man ur huse, strejkar, bränner bilar, kastar sten och sprutar koskit på makten. Amerikanen demonstrerar, hånar och kritiserar politiker i talk shows, i musik, böcker och stand ups. Engelsmännen gapar, skriker och häcklar så mycket dom orkar. Svensken knyter näven i fickan och smågnäller lite i smyg. Men bara i hemmets trygga sfär, naturligtvis, noga med att ingen förutom de närmast sörjande får nys om missnöjet. En och annan dristas till att klicka på "gilla" på facebook för att visa att man inte röstar på SD eller att man inte aktivt stödjer barnsexhandel. Fint, verkligen. Men vad fan hjälper ett klick på fejan? Inte förbättrar det vattenkvaliteten, stoppar diskriminering på arbetsmarknaden, sätter stopp för utförsäljningen av våra naturresurser och ger oss bättre vård, skola och omsorg. Man ska vända andra sidan till och inte döma. Vi kan alla göra misstag och även ministrar är människor. Vem fifflar inte lite grann med deklarationen och lite svart städhjälp är väl inget att snacka om? Att kommunpolitiker med sina respektive måste åka på konsert och dricka sprit i representationssyfte är väl inte så märkligt. Nej svensken är tolerant, överseende och naivt dumsnäll. Trots vårt kulturarv och bakgrund som skoningslösa hedingar är vi lättstyrda som Knutbysekten. Man skulle kunna tro att vi är katoliker allihop. Allt kan förlåtas. Gråt ut med Malou och allt är glömt. Inte var väl Ny Demokrati så rasistiska när allt kommer omkring? Det var väl tidsandan, Bert begrep inte bättre. För innerst inne vill alla väl. Vem behöver facket i en värld där chefena, politikerna, direktörerna, kapitalisterna, journalisterna och polisväsendet agerar osjälviskt, kompetent och med sunt förnuft? Nej vi behöver inte ens gå och rösta. För alla är snälla innerst inne.

Skit ska skit ha eller Skit inte där du dricker.

En pessimistisk journalst på en av lokaltidningarna skrev för några veckor sedan en artikel om årets korta julhelg. Rubriken löd "Årets jul - en riktig skithelg". Han hade ingen aning om hur rätt han hade. En betydande minoritet av den delen av kommunbefolkningen som har kommunalt vatten har drabbats av masskläckning av parasiter i sina bukar. Ja ni läste rätt. Parasiterna kan bara föröka sig i tarmarna på vissa däggdjur, såsom människan. De jävlarna har origier i våra organ. Jag tycker själv att jag är hyfsat gästfri och generös men att låta dessa vidriga små varelser bilda familj i min kropp vill jag inte. Och i parasitvärlden är det inga 1,3 barn per familj som gäller. Nej här är det massproduktion som är grejen. Preventivmedel är inte alls inne. Och varför skulle de bry sig? Deras nykläckta bebisar kommer parasitera på andra och inte ligga föräldrarna till last. Vad säger Jan Björklund om att dessa kryp snyltar på oss rekordeliga människor och låter sig försörjas? Hur kan Reinfelt tillåta detta? De måste göra nåt åt detta slöseri med skattebetalarnas pengar! Fler karensdagar åt det drabbade värdfolket känns som en konstruktiv lösning. Hårdare tag mot packet fungerar alltid. En straffskatt för de som skolkar från jobbet och sitter hemma och skiter parasiter skulle också kunna vara en lösning. Huvudsaken att de drabbade lär sig en läxa. De måste bli mer motiverade att sluta vara magsjuka och gå och jobba istället. Jag är säker på att de kommer på en så snedfördelad och orättvis lösning som möjligt. I väntan på det är det med skräckblandad förtjusning jag följer utvecklingen. För lite spännande är det ju. Lite som att det har hittats en helt ny typ av livsform i en saltsjö vilket ökar troligheten om liv utanför Tellus. Spännande och lite läskigt. Fast parasiterna är inte bara lite läskiga. Det enda som gör att jag inte redan har amputerat mellankroppen i förebyggande syfte är att det inte bara är jag som är drabbad. Delad plåga är inte dubbel plåga. Att en hel stad med omgivning är drabbad gör att det inte känns lika skrämmande som om bara jag skulle drabbas. Det är plötsligt inte genant att skita parasiter. Vem kunde tro det? Det är ok att snacka diarré i fikarummet. Hela bajseriet har normaliserats och avdramatiserats. Det är befriande på nåt vis. Det är egentligen inte massmagsjukan som skrämmer mig utan att avloppsvatten går rakt ut i Indalsälven och Storsjön och förpestar vattnet. Det är det som är det förfärliga, inte att tusentals östersundsbor får en gratis bantningskur och att företagare och privatpersoner förlorar pengar. Folk är upprörda,rädda och förbannade. Men inte för att koskit och avloppsvatten förstör vattnet i en av Sveriges största sjöar. Inte för att kommunerna tar strandskyddet med en nypa salt och tillåter byggen och avlopp ett stenkast från det vatten vi dricker. Nej de är upprörda för att vi måste koka dricksvattnet. Människan är det dumt djur som skiter där hon äter. Parasiten är mycket smartare.