Det var inte punkarens fel.

Jag vill att ni ska veta att jag skriver den här skiten från en nagelstor mobiltelefon. Den går faktiskt att ringa med också och det är ju bra. I alla fall så har inte jag haft internetuppkoppling sedan en månad tillbaka eller så. Det klappade ihop i samband med att min favoritpunkare var på besök. Var det nu punkarens fel? Nej förstås inte. Bara för att man har trasiga byxor så betyder det inte att man är en vandal. Hur som helst så har jag alltså inget internet och jag skulle behöva testa uppkopplingen mot en annan dator. Men hur jobbigt är det inte att gå hem till en annan människas hem, låna den människans dator, släpa hem den människans dator i fryskalla grader, vadandes i en halvmeter snö, koppla in den människans dator för att eventuellt upptäcka att det faktiskt är min dator det är fel på? Jag föreställer mig att det måste vara bland det värsta. Kanske som att bestiga Frösöberget i Susannas leopardpumps. Ni hör ju själva. Nu har ju utvecklingen som tur är gått framåt så jag kan kontakta världen utan min dator. Så i väntan på att jag på riktigt verkligen behöver mitt internet så tror jag att jag nöjer mig med den nagelstora modellen.