Det oväntade folket.

Det är upplyftande när folk gör oväntade saker eller väntade saker fast på oväntade sätt. Min kompis Carso gör oväntade saker mest hela tiden. Hela hon är faktiskt rätt oväntad. Det var oväntat när hon sa "Det kan du va" åt vår förra ridfröken (det var, så vitt jag vet, inte därför hon slutade, ridfröken alltså). Det var också oväntat att det var möjligt att faktiskt lyckas missa att julafton var på fredag för att ca en timme efter att hon fått den upplysningen frågade "vadå är det julafton på tisdag". Sånt är kul, oväntat och charmigt. Jag har en förmåga att dra mig till oväntade människor. Det är ju så fantastiskt mycket roligare att umgås med folk som gillar folkölsfestivaler i min säng och som snattar kundkorgar från Ica för att dra ölen i än de som är så jävla väntade liksom. Väntade folk är de som aldrig skäller ut pratsjuka män på krogen, som duschar varje dag, som inte skulle kunna tänka sig att såga sig en präktig julgran med en förskärare i Torvalla centrum mitt på ljusan dan, som inte utmanar grannarna i balkongtävlingar fast man är den enda på gatan med balkong, som smörjer in hela benen med brun utan sol istället för bara framsidan, som inte jagar elaka kärringar runt halva stan, som för det mesta tänker rationella tankar och som påstår sig älska alla minoritetsfolk. Det är de sjukt jävla väntade och allt igenom pk men också sjukt jävla tråkiga människorna. Nej då föredrar jag de politiskt inkorrekta och fullständigt oväntade människorna - mina människor. Jag ser fram emot nästa oväntning. Tack för att ni finns underbara oväntade människor!