Jag lider av det. Filmkaraktärsdyslexi alltså. Jag har aldrig förstått varför regissörer skall envisas med att använda sig av närmast identiskt lika skådesplare. Vad är vitsen med det har jag undrat när jag förvirrat ser på en film där den onda plötsligt blir god för att i nästa stund bli ond igen. Jag har förstört otaliga potentiellt trevliga filmkvällar med mina idiotiska frågor. Vem är det? frågar jag för att få ett irriterat svar att det är ju huvudpersonen. Ja men invänder jag - han hade ju keps på sig nyss! Faaan att de ska hålla på att ändra kläder och frisyrer – helt omöjligt att hänga med ju. Det lustiga är att jag är grym, tycker jag själv, att förutse hela filmen med vändningar, dramatik, kärleksbekymmer och allting. Men så har vi det där med ansiktena...
I kväll går en bra film på tv som bara kommer gå åt ett håll – helvetet. Alla kommer att dö olyckliga och ensamma, misslyckade och förbannade. Det är trist för jag tycker om när man är snäll. Varför kan inte alla bara vara snälla istället? Hur som helst så är det, trots allt mördande, en bra och välgjord film. Men jag är övertygad om att jag ändå skulle ha haft större behållning av filmen om jag lite tidigare än den sista halvtimmen hade insett att tre av filmens nyckelroller inte var samma person och ännu hellre lärt mig att skilja på karaktärerna. Det blev så onödigt snurrigt med en helgod, en halvgod och en helond karaktär i samma person. Vilket oerhört skicklig polis/bad guy eller vad han nu var tänkte jag.
När snubben talade i telefon med sig själv och ständigt verkade teleportera sig till olika platser började filmen bli lite väl sci-fi för min smak. Som om det inte vore nog med detta så visade det sig att superpolisen/ the bad guy även hade ett tredje jobb. Aha tänkte jag, polisen/ the bad guy har peruk när han talar med inflitratören... som tydligen visade det sig var samma snubbe! Nu började det bli förvirrat på riktigt. Jävla skit de stoppar i de där lightdryckerna nuförtiden tänkte jag och började google på E:na som står uppradade på etiketten på Coops egna Cola Light.
Det var då jag insåg att det faktiskt var tre olika snubbar. Mark Wallenberg, Leornade Di Caprio och Matt Damond i samma rulle. Hur fan tänkte dom då? Jag känner mig missledd och lite rädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar