Hat är ett starkt ord men kanske ändå inte tillräckligt starkt. Avsmak känns för mjäkigt och äckel för snällt. Avog är alldeles för mesigt och antipati för vagt. Kanske är ändå avsky det ord som bäst beskriver vad jag just nu så innerligt känner för vädret, mänskligheten och allting. Och tro nu för i helvete inte att det är du som är undantaget som bekräftar regeln! Du är en lika uppmärksamhetskåt liten låtsasmediahora som inte annat vill än att ligga med Leif Pagrotsky i webbtv.
Se mig! ropar 80-talisten och tycks inte märka att TV3 rullar fram de mest intima beskrivningarna på bästa tv-tid av deras miserabla liv och enfaldiga tankegångar om omöjliga drömmar om ett bättre liv.
Det är antalet besökta länder i Sydostasien, dit man givetvis har rest helt spontant och opretentiöst med ett övertrasserat mastercard, som räknas. 80-talisten reser inte som någon annan jävla svenne, nej nej här packar man 5000 kronors ryggan man fick av mamma och pappa i 22-årspresent, tar flyget till Bankok tillsammans med 4,5 miljon andra skandinaver och röker braj på Månfester i Pattaya. Hur orginellt som helst. Det är antalet misslyckade tv-debuter och ligg på Stureplan som är grejen. 20 minuter egentid i Lyxfällan och lyckan är total.
70-talisten som fortfarande är traumatiserad av barndomens linssoppor och bruna plyschbyxor vill inte vara sämre och viftar med ett studieintyg från en oavslutad utbildning i feministisk korsstyngsvetenskap från folkhögskolan i Sölvesborg. Det är antalet terminer med meningslösa studier i genusvetenskap och filosofi som räknas. Det är CSN-bördan och bolånet som ger status. Dagarna i fjällen och lattekopparna med ensamma mammor på stan gör livet värt att leva. Hur många barn man har pressat fram ur ett trasigt bäcken eller likväl hur många barn man vägrar föda av diverse vänsterfeministiska skäl ger status.
Ta er i brasan och hoppa och skit hela högen. Och då har jag inte ens kommit till kötthögsgenerationen än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar