Är precis hemkommen från en biokväll med systrarna Larsson. Änglagård Tredje gången gillt var helt ok men saknade drama. Inga mord, otroheter, skandaler eller nyupptäckta oäktingar och bara ett ynka slagsmål. Lite lamt måste jag säga. Skärp dig Nutley! Men vackra bilder från den svenska landsbygden värmer alltid hjärtat och Helena Bergström och Rikard Wolff är jävligt snygga. Att nästan vara ensam i salongen med en stor låda popcorn i knät och benen över sätet framför är inte fel. Inte heller tapeterna i salongen var tokiga (vilket kanske säger en del om spänningsnivån på filmen). I vilket fall som helst så bestämde vi att just en sådan petite biosalong med 28 platser är vad vi ska ha i vårt palats när vi är rockstjärnor. Carso kan nu hjälpligt spela 3 låtar på bas och frugan har kunnat sjunga. Gettosmurfen har lovat att söka "Starta eget bidrag" för att starta ett rockband och jag kunde läsa noter när jag var 10. Vix spelar munspel och kinesen är snygg. Vad mer behöver vi?
Annars händer inte så mycket i mitt liv just nu. Jag tar det lite piano och samlar energi inför the big break through vilket, enligt mina beräkningar, bör komma vilken timme som helst. Förutom att vi är på god väg att bli rockstjärnor, att vårkänslorna och det obligatoriska firandet av livet i diverse konstellationer och sammanhang har börjat samt att jag ska gå med i en bilpool så har jag alltså intet att rapportera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar