Sura uppstötningar är fan äckligt alltså. Speciellt de med salamismak. Den sista till synes osäljbara salamin har legat i ett skåp i några månader och under tiden blivit hård som ett slagträ. Jag insåg att jag inte kommer att sälja den (inte ens på Blocket) och efter att noga ha vägt för och nackdelar har jag beslutat mig för att inte ge bort den i present. Den kan missförstås. Därför drog jag fram fogsvansen och gav mig på matbiten. Jag stoppade in en bit i munnen och spottade och fräste ett tag senare då jag brutalt insåg att det pepparpepprade skinnet ramlade av korven i torra bitar och nog inte alls var avsedd för förtäring. Det var äckligt och traumatiskt. Men varför gör de så här mot mig? Varför kryddar de skinnet om det inte är ämnat för förtäring? Som att vaniljsockerpudra semelkartongen istället för semlan. Skumt.
I alla fall så åt jag några skivor till kombinerad frukost, lunch och middag. Mådde sedan skit och har sedan dess svultit. Bus (Barn och ungdomssektionen) har för salamipengarna (och en sista gång - salami görs inte av nedmalen gammal ridskolehäst) köpt en lurvig liten skrutt med det trevliga namnet Felicia. Felicia har av den ogenomträngliga pälsen, den trinda magen och avsaknad av muskler att döma levt ett stilla liv i en snödriva den senaste tiden. Och det är ju inte Felicias fel. Felicia blir säkert jättefin efter lite omsorg, träning och civiliserade levnadsformer. På riktigt så tror jag det. Hon är en New Forrest och de brukar ju vara hyggliga. Dessvärre har stallets ungdomsliga bestämt att stallets korvsäljande barn ska få döpa om Felicia. Och gärna till ett namn som påminner om salamiförsäljningen!!! Herregud! Stackar Felicia! Och stackars mig! Framförallt stackars mig. Stackars mig som kommer att påminnas om dessa vidriga och mycket intensiva salamiuppstötningar varje gång jag är i stallet. Jag väljer att se det som ett hån. Ett hån mot Felicia och ett hån mot mig. Missförstå mig rätt - det är kul att ungarna engagerar sig men ärligt - jag litar faktiskt inte på ett gäng 8-åringars omdöme när det gäller att döpa en häst. Speciellt när namnet gärna får påminna om salamiförsäljningen. Hon kommer ju få heta Korv-Maja eller Salamina så enkelt är det ju.
För övrigt så påminner Felicia misstänkt mycket om hästarna på Gräsö. Inget ont sagt om Gräsö - det är en idyllisk ö i den norduppländska arkepelagen. Gräsö är dock mer märklig än norduppland i allmänhet. De få metrarna till fastlandet till trots har denna ö nämligen utvecklat en egen och världsunik fauna. Likt Australien har sina kängurus och aboriginer har Gräsö sina sextåiga katter och speciella urbefolkning. Om ni inte tror mig så är ni välkomna att åka dit. Det går en färga från Öregrund. Förutom sextåiga katter så har de extremt lurviga och halvt förvildade New Forrest ponnyer och en gladlynt urbefolkning som har en förkärlek för att springa nakna och att suga på snöslask med en touch av grisblod. Varför åka till Borneo - åk till Gräsö. Det är minst lika exotiskt. Tro nu inte att jag har något emot Gräsö, dess lurviga, sextåiga och nakna invånare. Tvärtom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar