Livsavgörande beslut i kosmetikens labyrint.

Concealern tog slut för några månader sedan och istället för att inhandla en ny har jag börjat använda foundation i tid och otid, vilket förvisso inte är speciellt märkligt denna, för hy och kropp, ofördelaktiga årstid. Vinterblekheten är ett faktum. Huden har bytt skepnad från fräschet sommarbrun till transparant vit med toner av urvattnad lilablå. Som en trist vattenfärgsmålning föreställande en sjö under ett hotande åskoväder. En gnutta foundation sitter inte helt fel med andra ord. Ett tjockt lager concealer för att dölja de märka åskmolnen under ögonen hade också varit välkommet. Men då jag har hamnat i ett eventuellt sminkmärkesbytarläge blev det jobbigt. Så jobbigt att jag nu undviker att måla mig för att förskjuta de svåra beslut jag står inför på framtiden. Jag hoppades att det nya året skulle ge mig beslutsamhet i alla mina förehavanden. Men icke. Jag står fortfarande inför livsavgörande beslut om lös- eller hårdpuder, vanlig foundation eller mineralpuder. Och vilken concealer ska jag denna gång kasta ut pengar på? Jag har provat ett antal och de flesta lovar väldigt mycket mer än vad de levererar (jag ser sällan för att inte säga aldrig ut som flickan på reklamen hur mycket jag än smetar på) och framförallt är de väldigt få droppar man får för ganska stor peng. Inte nog med att man blir ripped off bara man kliver in i butiken så måste den obligatoriska utprovningen ske med ett mer eller mindre kompetent egenutnämnt proffs. Har man tur ser man inte ut som en orangefläckig fjortis eller en ljusskygg svartrockare när man provar att kleta in sig i produkterna på egen hand. Men egentligen är det kul att köpa smink och mest kul är det när man kommer hem och får öppna de små eleganta förpackningarna och inandas kosmetikans doft av ungdom och löften om ett bättre liv och ett vackrare yttre. Fast nu när jag står inför ett eventuellt byte till det enligt experter och lekmän så fantastiska mineralpuderet så blev det jobbigt. Det är inte som att byta bilmärke utan snarare som att byta från bensinbil till elbil. Det är ett beslut man noga bör tänka igenom, vilket jag också har gjort - i två månader. Men sminket i mina pyttslar och tuber sinar i ett rasande tempo så ett beslut måste frambringas snarast. Detta håller mig vaken på nätterna. Detta må vara att i-landsbekymmer men är för den skull inte att förringa.