Den som lever får se.

Ibland går det fort, lite som när man bajsar parasiter (jag har hört att de sprutar ut i ungefär ljusets hastighet). Allt som oftast går det dock långsamt. Det går långsamt att kliva upp, det går långsamt att jobba, det går långsamt att städa, renovera, sätta upp tavlor, tvätta, handla. Tiden innan första fiakpausen går extremt långsamt. Och framförallt så går det långsamt att göra sig snygg. Var och en ska ju helst syssla med vad de är bäst på - det gynnar alla. Så när det nu går riktigt trögt för mig att utföra vissa sysslor (företrädelsevis hushållsnära) så borde jag få slippa det. Att försöka göra mig snygg med diverse svindyra produkter borde jag egentligen också låta bli, det är ett rent slöseri ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Fast på den punkten är jag hopplöst irrationell och tänker fortsätta ödsla min tid och pengar på dyra produkter.

Hur som helst så går det inte så värst långsamt just nu. Det går rent ut av ganska fort. För fort kanske. Jag hinner inte tänka innan jag handlar (det är förvisso inget ovanligt i mitt fall, om det nu beror på att jag är snabb i handling eller bara ovanligt långsam i tanken låter jag vara osagt).

Kanske står jag nu inför ett vägskäl i livet och jag har inte hunnit ananlysera läget ännu. Det bara händer. Hur som helst så kanske det är lika bra. Go with the flow, hoppa på tåget (man vet inte när det går nästa gång, iaf inte om man reser med SJ). Så typiskt att det är just nu som jag kanske eventuellt kommer att bryta upp från lilla Östersund. Nu när livet leker och jag har kedjat fast mig med förpliktelser, fritidsintressen och ungefär världens bästa vänner. Nu låter det hela oerhört dramatiskt förstås. Ni kanske tror att jag har investerat i en one way ticket to Månen. Vunnit på "Kejnå" eller börjat dejta Kim Jong Ils hemlige bror. Nä så är det inte alls. Det är så ospännande att jag kanske eventuellt kommer att flytta till annan svensk stad för att tjänsa mitt levebröd. Kanske kommer jag t.o.m. söka till den där journalistutbildningen igen och kanske kommer jag denna gång faktsikt gå på intervjun om jag blir kallad. Kanske kommer jag bli cirkusdirektör, fritidspedagog (fast det verkar dumt på nåt vis) eller busschaufför. Vem vet. Den som lever får se.