Dryga 20 år gammal börjar min kära vän Eve att ora sig för senilitet. Handlingskraftig som hon är går Eve därför till apoteket för att försöka göra något åt hennes skenande demens så att hon inte ska ha alzheimers vid 23. Botemedlet är tydligen B-vitaminer. Till Eves bestörtning skulle vitaminerna kosta henne 97 kronor i månaden varför Eve drar slutsatsen att då är hon hellre dement. Och måste man verkligen minnas så mycket undrar Eve.
Jag fann det lätt att skratta gott åt Eves noja för förtida senilitet. Det var då. Då för flera dagar sedan. Men skrattar bäst som skrattar sist. En halv vecka senare står jag inför ett problem som inte kan vara något annat än ett direkt resultat av åldersdemens och jag överväger nu att säga upp bredbandet och köpa B-vitaminer istället.
Hur som helst så kunde jag idag inte logga in på bloggen. Jag försökte med alla tänkbara och otänkbara användarnamn men kom inte in. Förbannade skitblogg tänkte jag och letade förbrilt efter ett telefonnummer till Kuntjänst så att jag kunde skälla ut någon oskyldig kundtjänstmedarbetare med en halv dags utbildning i bagaget. Självklart fanns inget telfonnummer för sådant tycker dagens moderna företagare inte att de kan kosta på sig. Det var väl kanske tur det för vis av erfarenhet efter några år inom serviceyrken så vet jag mycket väl att kunden nästan alltid har fel.
Det tog en stund innan jag insåg att det inte var lösenordet som var den felande länken utan självaste e-mejladressen. Blogger hävdade nämligen envist att e-postkontot inte var registrerat i deras databas. Jag provade då, trots att jag hade ett vagt minne av att jag använder mig av en annan adress på Blogger, med min vanliga hotmail och jag kunde då med hjälp av verifikations-sms återställa lösenordet. Värre var att jag då loggade in på FEL blogg.
Jag hade alltså glömt vilken mejladress jag angivit som konto OCH när jag väl, efter en antal försök, lyckats skriva in en adress som Blogger ville kännas vid insåg jag att jag inte visste vilket lösenord jag använder för att komma in på mejlen, vilket jag självklart behövde för att kunna återställa lösenordet på Blogger. Det var svettigt där ett tag men tillslut lyckades jag alltså komma in.
Så går det när man ska vara duktig å inte alltid använda samma e-postadress och lösenord till alla miljarders inloggningar man har överallt.
Slutsats är, som vi alla egentligen redan vet, att det inte är någon idé att försöka vara duktig, det går ändå åt helvete. Använd samma pinkod till allt och våga leva med risken att blir den knäckt är ditt liv kört. På något vis var det skönt att få det bekräftat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar