Så länge det inte är bandat kan du alltid blåneka när någon ställer dig till svars för något du har eller inte har sagt. Men ett sms ivägskickat från din mobil 03.05 är svårare att svära sig fri från.
Det skrivna ordet är ångest och oåterkalleligt. Men jag gillar att skriva. Det är lättare att skicka ett sms än att prata i telefon, lättare att mejla än att försöka förklara sig utan manus och redigeringsverktyg. Det är helt enkelt ganska svårt att prata. Och ändå så djävla lätt. Alldes för lätt. Ops så har en groda eller två hoppat ur och sprungit iväg och skapat sig en egen historia. Varför i h*vete sa jag sådär tänker jag och skickar ett förlåt-sms. Men ännu oftare tänker jag varför skrev jag sådär?!.
Somliga pratar först å tänker sedan. Jag skriver först å tänker sedan. Dumt. Bara väldigt jättedumt. Ändå skriver jag inte alls tillräckligt mycket dumheter.
Så många idéer, så många tankar. Så många upptåg, observationer och anekdoter. Kort sagt så mycket galenskap som jag vill dela med mig av men inte ger mig tid att sätta på pränt. Men det ska jag bli bättre på. Jag ska bli en bättre bloggerska...
Eller jag ska försöka i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar