När man uppskattar ett (eller några stycken) glas vin och en cupcake ackompanjerat av Morden i Midsumer, ett par ljus och en pläd mer än en kväll på stan så borde man börja oroa sig för begynnande vuxenhet.
Det var dock inte utan ett visst motstånd som jag insåg min lott och begav mig till tv-fåtöljen. När man sms:ar runt till den lilla men kära skara av vänner man har och får till svars att de föredrar soffhäng framför krogen så inser man att det inte bara är en själv som har blivit äldre - så även vännerna. Trots att benen kändes som bly, huvuddunk och att kroppen skrek efter riktig mat så var jag ändå bra sugen på att byta raggisarna mot "come-and-fuck-me-boots" som en kär vän så vänligt kallar mina bästa partystövlar.
Det var inte utan bitterhet jag tvingades inse att jag var tvungen att hålla förfest med mig själv om det skulle bli nåt galej i huvudtaget men bitterheten försvann lite för fort när jag väl hade stationerat mig i min röda IKEA-fåtölj. När jag kände efter (för er som inte har börjat känna efter - don't do it! Det är första steget på ruinens brant) så var jag förbannat trött efter en ovanligt intensiv jobbvecka, ovanligt mycket ridning följt av stelhet och träningsvärk på de mest obskyra ställen och 6 tidiga mornar i rad. (Jag röstar för 4 dagars arbetsvecka och 6-timmars arbetsdag för oss singlar men en aktiv fritid - vi spenderar ju dessutom pengar när vi är lediga och hjälper till att få hjulen i samhällsapparaten att snurra lite snabbare. Dessutom så behöver vi vår vila för att orka och hinna vara ute på krogen och spendera pengar och ragga så att vi kan dra vårt strå till stacken och hjälpa till att motverka den snedvridna demografin).
Hur som helst så var jag ganska nöjd med min hemmakväll. Jag kände mig däremot sviken av hela världen när jag efter en välförtjänt sovmorgon vaknade med huvuddunk. Ska man ändå få järnhjälm kan man ju lika väl vara ute å slarva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar