Ljuva morgonstund. Underbara måndag. Härliga arbetsvecka etc osv mm. Efter aldrig förr så behövande tillsnyggning, uppfräschning och upppiggning så börjar jag sakteligen komma i arbetsform igen. Gårdagen var en tappad dag. En värdelös dag, en dag som passerat utan att göra det minsta avtryck i mitt mitt liv och minne. En dag som är bortkastad. Sådana dagar är ångestframkallande så att det räcker utan huvuddunk och illamånede. Det jag lyckades med var att smula ned soffan med nachochips och öka diskberget lite. Men å andra sidan så gjorde jag inget dumt heller, inte en krona spenderades, inte en granne stördes och inte ett enda idotiskt sms skickades från min mobil. Det gjordes extremt lite på Hamngatan kan vi konstatera. Mitt abnorma sömnbehov dagen lång gjorde att jag lagom till midnatt var pigg nog att orka titta på tv-skärmen utan kväljningar. Morden i Midsommar utan the real Mr Burnaby. I hans ställa finns nu istället hans kusin Mr Burnaby. Det fungerade måste jag säga även om jag saknade the real Mr Burnabys perfekta tandrader (som jag för övrigt är helt övertygande om är löständer). Förändringar är jobbiga ibland.
Hur som helst så har det varit en bra halv helg. Fredagen spenderades i vanlig ordning i stallet och min plan på en myskväll framför tv:n med diverse onyttigheter blev istället sjukligt tidig sänggång. Heltidsarbete, 3 timamr stall per dag, uthyrning av soffa till norrman och puben mitt i veckan satte sina spår i min åldrande kropp - det är bara att inse man är inte 28 längre.
Lördagen började kl 06.00. Efter en rad bitchslaps, starkt kaffe (alltid dessa svarta droppar - mitt livselexir) och iskallt vatten i ansiktet så var jag nästan fit for fight. Endast jag och några fyllon var vakna denna okristliga tid. Ja åsså en borttappad och fullständigt tappad stockholmare som med darrig hand försökte insupa lite nikotin på Apberget. Jag insåg rätt snabbt att denna man i yngre medleåldern inte hade tänkt att ta bussen till Arjeplog för att hälsa på någon avlägsen släkting, det rörde sig heller inte om en frisk morgonpromenad. Nej denna gentleman var tappad på riktigt. Inte utan medlidande och en gnutta skadeglädje observerade jag hans patetiska försök att bringa någonslags ordnidng i sitt förvirrade tillstånd. När jag väl klev på landsortsbussen i form av en minibuss där en mormor var chafför med sitt lilla barnbarn som support på sätet längst fram. Allt var som idylliskt och lantligt gulligt - bussen är som gratis dessa mornar och man pratar glatt om väder och vind med de få som är uppe med tuppen (mest nattjobbande uskor och hurtiga penionärer). Mitt i denna idyll så vinglar stockholmaren fram till bussen med en cigg i mungipan och alldeles för uppknäppt skjorta. Hans säkerligen annars så vackra ansikte var rödmosigt och ögonen hade liksom fövandlats till smala streck. Han såg förjävlig ut rent ut sagt. Ungefär som man brukar se ut när man stapplar ut från efterfesten vid 7-snåret och försöker komma fram till i vilken stad man befinner sig i. Bussens fyra invånare höll andan och stirrade med stum förvåning och inte helt utan avsmak på den märkliga uppenbarelsen som tog ton och på utpräglad stockholmsdialekt sa "Jag ska nånstans". Ja det är en bra början menade mormor och tillsammans kom de fram till att han turligt nog hade hittat till rätt buss. Om det är någon som saknade en stockholmare i Rösta i fredags så sågs han på buss 156 lördagmorgon 07.15. Jag hoppas att han kom till rätta och jag hoppas, för både han och hans omgivnings skull, att han slapp umgås med folk resten av den dagen.
Det är när man träffar på sådana vederstyggelser och avarter av mänkligheten som man lägger på sig ett leende och plötlsigt känner sig oförskämt fräsch. Så glad i hågen njöt jag av bussturen, klev av vid ridskolan och min vana trogen blickade jag ut en stund över ängarna, sjön och de blåa bergen i fjärran. Det är svårt att vara på dåligt humör då. Och det är nästintill omöjligt att tänka annat än rosa fluffiga tankar när man möts av 3 keliga katter och 4 hungriga och glada hästar.
Det blev fyra bra timmar i stallet. Jag hann med det jag hade tänkt men fick givetvis kuta till bussen och som i farten skrika åt Linnea att "glöm inte att ge dem hö, släck lamporna och kan du ta upp skiten i ridhuset också?!". Hon gjorde det. Tack gode gud för snälla barn.
Resten av dagen spenderades i badkaret, i soffan, på uteserveringar, på Suss balkong och på Plaza. Det var en höjdare som tyvärr satte sina spår på måendet resten av den helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar