Det är ert fel så det så.

Min kära väninna erbjöd mig Losec som hon skulle smussla ut från hennes arbetsplats på äldreboendet. Erbjudandet var ett skämt men anledningen till att hon ens kom att tänka på att påbörja denna typ av kriminella bana var att Eve tycker att jag är en väldigt stressad människa och hon påstår att hon inte känner någon som har så mycket att göra hela tiden. Det hela kan tyckas lite märkligt med tanke på att jag varken har djur, hus, barn eller ens en hjärtevän som tar min tid i anspråk men så har jag ganska kul också. (När allt kommer omkring kan jag också hålla med om att det måste vara en bättre investering att ge mig läkemedlen än till någon gammal krake som så att säga inte har framtiden för sig. Med det inte sagt att jag har framtiden för mig men oddsen är högre.)

Hur som helst så har Eve haft nöjet och privilegiet att umgås med mig hyfsat mycket denna vecka och har så att säga följt mig som en guide on the side. Hon insåg redan efter någon timme att min tidsplanering inte går ihop med den gängse normen för tidsmätning. De klockslag och tidsangivleser jag anger stämmer liksom inte med verkligheten.

Men det är inte jag som har dålig planering. Det är egentligen ert fel alltihop. Jag anser nämligen att metersystemet är en rätt bra grej men har hyfsat stora problem att översätta sekundsystemet till decimaltid. Så anledningen till den förvirring som kan uppstå när man umgås med mig och de missförstånd angående hur lång tid saker och ting tar, när bussen egentligen går och när man förväntas vara på en plats eller en annan är alltså att jag med huvudräkning försöker räkna om tiden till det mer logiska och självklara metersystemet. Och det går sådär - huvudräkningen alltså.

Många är de som genom historien har försökt att byta till decimaltid utan att lyckas värva någon förutom ett fåtal entusiaster. De gav alla upp då de insåg nackdelen med att inte ange tiden i samma enhet som omgivningen. Av förekommen anledning ser jag det därför som min uppgift att försöka bringa lite logik och ordning i tillvaron. Hittills har det mest resulterat i stress, sura miner och missade bussar. Men skam den som ger sig. Så det är alltså inte jag som är tidsoptimist utan det är ni som är hopplöst omoderna.